Fria Proteatern Sånger av Vysotskij

Bolsjoj Karetnyj – Stora Vagnsgränd – i Moskva. En trång, rökig lägenhet. Vodkaflaskor på bordet. Här sitter ett gäng människor i tjugoårsåldern som ska förändra filmkonsten och dikten i Ryssland och i hela världen. Men de vet inte om det än. De talar inte om karriär, inte om pengar. De är upptagna med att hitta ett nytt språk, ett sant språk bortom officiella lögner och påtvingad optimism. De diskuterar, grälar, försonas och sjunger. Förbjudna sånger av längesedan glömda diktare och sånger av nya diktare som inte får komma ut i tryck. Blatnye pesni, tjuvsånger från lägren i Sibirien, råa texter på en slang som många upplever som smaklös. Rösterna är sträva, gitarren är ostämd. Vem bryr sig?  De sjunger inte för en masspublik. Inte än. De sjunger för varandra.

En av dem är filmare. Han klipper sin första långfilm,”Ivans barndom”. Nu sjunger han en ballad som han skrivit själv, om en tjuv som dödar sin flicka och hennes älskare och väntar på sin egen avrättning. Filmaren heter Andrej Tarkovskij. En annan är skådespelare. Han suger i sig sånger som ett läskpapper. Han har också börjat skriva egna texter.

Han heter Vladimir Vysotskij.

Året är 1961. Tio år senare är några av människorna i rummet världsberömda och några är döda.

I det här rummet möter vi för första gången Hoppets lilla orkester.

Fria Proteatern:

Tomas Bolme – sång
Stefan Ringbom – gitarr, sång
Bo Hülphers – piano, dragspel, sång
Hasse Björk – bas, gitarr, sång
Johan Mannerstedt – vibrafon, slagverk, sång
Sofia Berg-Böhm – sång
Anna Holm – violin, sång
Pär Lindblom – gitarr, sång
Aina Bergh – cello, sång
Love Meyerson – trummor, sång
Lisa Grothérus – basklarinett, klarinett, sång

Regi: Stefan Böhm
Sammanställning och bearbetning: Carsten Palmaer

Information

OBS! Den här föreställningen har redan spelats.

Pressröster

“..musikteater med oändligt starka känslor, suveränt sjungna.”
SvD

“En välkommen comeback och ett proffsigt program med tio musiker och sångare på scenen varav många helt nya i kretsen. Det klingar av solkig kabaré, glad kletzmer och vemodig blues.”
DN